tisdag 27 augusti 2013

Det skulle jag väl inte vilja kalla det...

Emil och jag sitter i bilen på väg hem från skolan.
Emil: Alltså, mitt liv är perfekt!
Jag: Jasså, det var roligt å höre! (Vet inte varför jag plötsligt pratade Värmländska.)
Emil: Åh, nu lät du som mormor!
Jag: Ja, du vet jag är ju född i Värmland, så både mormor och jag pratar ju värmländska.
Emil: Ja, och pappa och jag pratar svenska!