söndag 27 november 2011

Mammagrisen Emil

Det är tidig lördagmorgon och Emil har krupit upp och lagt sig mellan oss. Han ligger där i en halvminut och krafsar lite på min rygg medan jag låtsas sova i hopp om att han ska somna om en stund.
Emil: Mamma, kan vi gå upp?
Han hör direkt på mitt svar att jag inte är sådär värst sugen på den iden och avbryter mig innan jag hunnit säga mer än ett par ord.
Emil: Mamma, du vet vad som gäller! Man tittar på den man pratar med! Vänd på dig!

Jag vänder lydigt på mig och säger att vi kan ligga kvar en stund till eftersom klockan inte är så mycket. Sebbe börjar säga att Emil kan gå upp själv, men hinner inte prata klart förrän Emil surt avbryter.
Emil: Tyst pappa! Låt mig sova!

Underförstått: Om inte mamma går med mig upp kan jag lika gärna ligga kvar.

Inga kommentarer: