tisdag 29 juni 2010

Typisk 2,5-åring?

Ibland när Emil börjar med nån ny vana (eller ovana) undrar man om det är Emils påhitt eller om det bara är ett helt normalt 2,5-årsbeteende.

Att han hela tiden frågar varför, varför, varför förstår vi hör till åldern, men att man aldrig får ta bort hans middagstallrik eller slänga matrester eller hälla ut en skvätt juice, vad är det?

Det är ju inte så att han återvänder till sin tallrik eller sitt juiceglas, men han blir väldigt upprörd om vi har skrapat bort matresterna från tallriken och ställt tallriken i diskmaskinen.

Så vi har lärt oss nu att spara allt, åtminstone ett par timmar. Vare sig det är en halväten hamburgare från BK (vi måste alltid be om en påse att ta hem hamburgaren i), eller om det är en halv gurkskiva på hans tallrik. Man "får inte flänga Emils mat!"

lördag 26 juni 2010

Pik?

Emils nya favoritlek går till på följande sätt:
Han sitter hos Sebbe och säger "nu har du en pojke".
Sen tittar han på mig och säger "du har ingen pojke!" "då blir du lessen".
Sen är det meningen att jag ska låtsasgråta lite. Emil lämnar Sebbe och kryper upp hos mig istället. "Nu har du pojke!"

Om vi då kontrar med att pappa inte har någon pojke så finns det två olika lösningar. Endera går Emil och hämtar en stor gosefisk som han ger till Sebbe och säger "nu har du en fisk-pojke", eller också sitter han kvar hos mig och suckar "vi skulle haft en till pojke....."

Piggelin


De senaste två dagarna har vi låtit Emil hoppa över dagsluren. Vid halv sex är ögonen ljusblå och han ser rätt så trött ut, men han håller ändå ut till halv åtta då han somnar på 1 minut i sin säng. Han är väl stor nu antar jag. Stor nog att äntligen intressera sig för pottan också verkar det som. Två dagar nu har han kissat 4 droppar och för varje gång får han en peng. För pengarna som han stoppar i sin spargris ska han köpa en leksak.


På tal om leksaker var vi på marknad i Borstahusen idag. Där stod farmor och "moffa" Göran och sålde godis, så trots att jag och Sebbe knappt öppnade plånboken under hela marknaden gick vi därifrån med en stor traktor med släp, 6 småbilar, ett flygplan med godis i och en påse marknadschips. Precis som om det inte var nog fick Emil springa omkring bland alla saker som såldes och även titta in i husvagnen där katten låg och sov. Trots att han är en ganska allvarlig unge gick mungiporna ända upp till öronen den eftermiddagen......

torsdag 24 juni 2010

Förhalning på hög nivå

Emil hittar på mycket konstigt för att han ska slippa sova. I går kväll t ex klädde han av sin docka och provade själv byxorna.

Ett annat trick är att undersöka alla gosedjuren för att se om det sitter någon tvättlapp på. Hittar han en lapp ropar han på mamma som genast måste hämta en sax och klippa bort lappen innan han kan sova. Han har hittat ungefär 2 lappar per kväll (antagligen hittar han inte alla på en gång för att kunna använda det fler gånger), men nu är det snart slut på klippandet.

Det ska bli spännande att se vad han ska hitta på härnäst.

fredag 18 juni 2010

Vad har JAG gjort?

Mamma: Jag är hungrig som en varg.
Emil: Inte aarg på miiig?!
Mamma: Nej, jag är inte ARG, jag är hungrig som en VARG sa jag.
Emil: Vaffö ä du aaarg?
Mamma: Nä, jag är inte arg. Jag är bara hungrig.

Goa ungen.....

Ringde hem nu på morgonen för att påminna Sebbe om ett par dagis-saker, och Emil ville förstås prata.

E: Hej mamma!
M: Hej gubben!
E: Ja hitta inte dig!
M: Nej, mamma hade ju gått till jobbet när du vaknade.
E: Men, ja ville ju pussa dig!

Det borde vara förbjudet att jobba hela dagarna när man har små barn!

torsdag 17 juni 2010

Kanintricket

På senare tid har Emil varit lite för pigg på kvällarna, eller också är han så trött att han är övertrött. Han lägger sig utan större problem (och han stannar alltid kvar i sin säng) men han ropar på oss, sparkar i väggen, kastar omkring sina femtioelva gosedjur och hittar på allt möjligt bara han slipper sova.

Vi går in och nattar honom ett par gånger, men det gör varken från eller till. Säger man till honom på skarpen att han ska vara tyst och försöka sova blir han bara förnärmad och säger "va sa du till mig???".

Däremot hjälper alltid kanintricket. Man går in, stoppar om honom och tar hans gosekanin och lägger bredvid honom. Sen tar man kaninens ena öra och med det stryker man på Emils kind och säger samtidigt att han ska gosa med kaninen. Ett par minuter senare sover han.

tisdag 15 juni 2010

Vi gratulerar

video

Emil brukar fråga vem som fyller år idag så han får sjunga. Oftast får vi svara att vi tyvärr inte känner någon som fyller år just idag. Men idag blev han glad, för idag får han sjunga för Marika!

fredag 11 juni 2010

Va hete han?

Emil gillar att fika och äta ute. Lite förvirring kan det dock bli med uttrycket "äta ute". I vintras när vi ibland sa "vi ska äta ute idag" svarade han alltid "inte äta ute, äta inne!". I hans värld betydde ju äta ute att vi verkligen åt utomhus, och i vintras var det KALLT!

Igår fikade vi ute, jag och Emil. Inte ute i regnet utan på Bengts konditori. Jag försökte förklara för Emil att vi inte skulle fika utomhus och inte hemma, han funderar en stund och säger sen "vi fika på kaffefé?" Japp, vi ska fika på café! Det talade han om för ALLA vi mötte på vägen till caféet. Om någon svarade istället för att bara skynda vidare passade han också på att berätta att "han sitte dä flamme mä mamma". (Bilstolen sitter i framsätet nu istället för baksätet till Emils stora förtjusning.)

På "kaffeféet satt han kvar på stolen i 45 minuter (även om han gled ner på golvet ibland, det var väl myrorna i rumpan som kliade för mycket), och han skötte sig väldigt bra. Han sitter gärna och tittar på alla människor och ibland säger han högt och tydligt "va hete han?" "vem kom däääär?" och "vaffö sitte han där?".

Än så länge ganska oskyldiga frågor, men jag förstår att det framöver kommer att slinka ut frågor som man helst hade önskat att ingen annan hörde...

tisdag 8 juni 2010

Ursäkta?!

Emil och jag är på CityGross och handlar. Vid köttdisken blir det stopp vid köttfärsen för där står en gammal dam med en Dramaten bredvid sig och plockar bland köttfärspaketen.
Vi står där en liten stund innan Emil häver sig upp lite ur kundvagnen och säger högt:
"Du handla tädit?"
"Oj, jag ska snart flytta mig." svarar tanten.

Han har inget tålamod med pensionärer den där ungen.

Brrrrrr

Emil öppnar sovrumsdörren innan han ska gå och lägga sig för kvällen, tittar in och ropar sedan:
"Pappa! Flysen ä på!"
Det var AC-aggregatet som körde för fullt i värmen.

flysen = frysen

måndag 7 juni 2010

Utbrott


På söndagen tog vi vår premiärtur i Skånes djurpark. Emil gillade kaninerna och vattnet allra mest. Annars uppskattade han nog mest att få springa omkring och plocka med pinnar och klättra. Halva dagen var riktigt trevlig, men när Emil ramlade för femtioelfte gången på lekplatsen eftersom han ännu inte sovit middag fick vi nog och försökte få honom att vila i vagnen en stund. Det ville han absolut inte och fick ett vansinnesutbrott när vi till slut tvingade ner honom i vagnen och spände fast honom i selen. Hela tiden skrek han "va GÖÖÖÖR ni, va GÖÖÖÖR ni, va GÖÖÖÖÖR ni" och jag kände mig som en skitstövel som höll fast honom. Jag visste ju dock att han var alldeles för trött för att ens orka gå själv, så jag fick bita ihop och tänka att han bara är 2,5 år och faktiskt inte kan inse sitt eget bästa. (Vanliga ungar skriker ju bara rakt ut i protest, och det hade varit lättare att stå ut med!) Vi skyndade oss mot utgången men fick stanna till en stund eftersom ett uppträdande fick Emil väldigt intresserad. Ett gäng i moln-kläder sjöng och spelade och det var ungefär så mycket Emil orkade med just då, passivt bara lyssna på musiken och klappa takten litegrann.

Behöver jag säga att han somnade i bilen hem?

tisdag 1 juni 2010

Nr 3

Under några dagar har jag fått stå ut med att vara nummer 3 för Emil. Mommo och moffa har varit här och då sjunker man snabbt på innelistan! På mornarna har Emil sprungit ut i hallen, ställt sig vid grinden och ropat: "mommo, kan du öppa grinden?". På väg nerför trappan har han frågat "ä moffa kvar?" och sen har det varit full fart hela dagen. Det är inte mycket mamma och pappa får tillåtelse att bidra med när det finns valmöjligheter. Därför var det extra mysigt idag när Emil kramade mitt ben när jag stod vid diskbänken. Hårt kramade han, och sen tittade han upp på mig och sa: "Ja tycke om dig!". Nu när jag tänker på det är det nära att jag går och väcker honom bara för att fråga om han vill ligga i mammas och pappas säng i natt istället för sin egen.

Häromdagen var vi på 2,5-årskontroll och Emil passerade som godkänd. Han var ju inte världens mest talföre pojke inne hos Ingela, men han lyckades väl klämma ur sig ett par ord i alla fall (vanligen är det ju snarare svårt att få tyst på honom). När jag och Ingela diskuterade hur livet var i största allmänhet skrattade vi gott åt jämförelsen första året och nu. Första tiden grät vi mest hela dagarna jag och Emil, och nu skrattar man istället hela tiden åt allt roligt han säger och gör. Nu för tiden är han aldrig till salu.