tisdag 16 juni 2009

Kalasbra

Emil är finklädd inför Alice ettårskalas och har dagen till ära fått lite hårgelé i sitt tunna hår.

Den senaste veckan har Emil inte velat sova i sin säng. Han har somnat där efter någon timmes kämpande, men redan efter en timmes sömn har han vaknat och inte velat somna om. Sebbe har hämtat ner honom till vardagsrummet där han fått sova i saccosäcken medan vi tittat på tv. Där har han däremot sovit som en liten gris. När klockan blivit läggdags för oss har vi tagit med både honom och saccosäcken upp till sovrummet och där har han sen fått ligga, i saccosäcken bredvid vår säng. Någon gång framåt småtimmarna har han vaknat och då fått komma upp i vår säng. Det har varit ett ganska okej arrangemang, men vi har förstås inte sett fram emot att lära honom sova i egen säng igen. Jag har tyckt lite synd om honom och övertygat Sebbe om att det kanske har sin förklaring i att jag varit sjuk, och det verkar faktiskt som om det kan stämma. De senaste två nätterna har han faktiskt sovit ganska bra i sin säng hela kvällen. Det kan ju vara en slump, men häromkvällen sa jag till Emil flera gånger "mamma ska inte sova mer på sjukhuset, nu ska vi vara hemma hela tiden allihop". Kanske förstod han vad jag menade och kanske räckte det för att han skulle kunna sig lite tryggare igen?

fredag 12 juni 2009

Blöt vardag

Allt är som vanligt igen, förutom att jag inte får lyfta Emil på flera veckor. Det blir svårt att låta bli och det blir antagligen ännu svårare för Emil att acceptera. Mina dagar på sjukhuset funkade relativt smärtfritt för Emil och pappa, men vi är nog alla glada över att bo under samma tak igen. Det var hemskt att somna på kvällen utan att Emil låg brevid och bökade, och det var inte speciellt kul att vakna utan hans godmorgonpussar heller.

Annars öser regnet ner och Emil är uttråkad. Idag tog pappa och Emil en promenad i regnet och trots regnkläder och stövlar var de ganska blöta när de kom tillbaka. Emil vid gott mod, pappa lite småsur och frusen.

lördag 6 juni 2009

Skadeglädjen är den enda sanna glädjen

Emil sitter i Annas knä och kastar en snusdosa till Anton. Det blir inte riktigt roligt förrän Anna kommer ivägen......

Vem har han ärvt det av? Att bara skratta riktigt gott när någon slår sig? Det kan inte vara mammas gener i alla fall.

måndag 1 juni 2009

Varmt och långsamt

Om Emil får fatt i en kökshandduk vill han absolut ha den virad runt sig och fäst bak på ryggen. Sen passar det extra bra att utföra hushållssysslor som att torka av bänken med en genomvåt trasa.

Tiden verkar stå stilla just nu. Sebbe är hemma och VAB:ar och tiden känns bara som en enda lång transportsträcka till min operation. Det märks på Emil att han förstår att något inte står rätt till och han är väldigt mammig. Orken räcker inte till för att göra så mycket mer än att bara vara hemma, och värmen gör det ju inte lättare direkt. Emil sover dåligt, kanske pga oro och säkert också pga värmen. Vi längtar till mormor och morfars svala gillestuga och mormors och morfars oändliga tålamod med Emil. Under tiden sitter vi här och fyller i blanketter från Försäkringskassan, låter Emil diska och plaska i poolen så mycket som möjligt och bara hoppas att allt snart ska vara som vanligt igen.