söndag 8 februari 2009

Äntligen

"Jag struntar i hur söt jag är i den här mössan, jag vill inte ha den på mig!"

Det mesta funkar väldigt bra med våran onge nu. Han sover som en brunbjörn i vinteride på nätterna, och han sover faktiskt lika bra på dagen också. 2-3 timmar Emil-fritt mitt på dagen innebär att man hinner både laga och äta lunch, kolla igenom posten, sitta vid datorn, sticka en bit på en raggsocka, duscha och börja fundera på om han inte ska vakna snart. När han väl vaknar är han oftast glad som en speleman.

Om vi inte hänger på öppna förskolan brukar vi gå en promenad runt kvarteret, och man blir förvånad över hur långt han faktiskt orkar gå på de där små benen. Han ser så lycklig ut när han själv får bestämma vilken väg vi ska gå, och trots att han är så påpälsad att han knappt kan komma upp om han ramlar verkar han tycka att det är det roligaste som finns att vara ute.

De enda svårigheterna just nu är vantar, blöjbyte och mat. Eller kanske inte maten i sig, men det är svårt att hela tiden hitta på nya roliga saker som Emil kan roa sig med medan man matar honom. Att bara äta är liksom inte så intressant. Helst ska han ha något att bita i, och då menar jag inte mat utan mer en utmaning, som att skruva på locket på barnmatsburken man precis matar honom ur. Jag säger "öppna" och han tar bort locket. Är jag snabb hinner jag ta upp en sked mat innan han stänger igen. Men så länge jag säger "öppna" och "stäng" och han får nöjet att för en gång skull göra som jag säger så gapar han snällt.

Snart ska vi åka tåg Emil och jag. Jag ser väl sådär fram emot själva tågresan, däremot ska det ju bli hur kul som helst att hälsa på i Nykroppa en vecka.

1 kommentar:

Bodil sa...

Jag tror inte han gråter för mössans skull, jag tror han är rädd för det otäcka monstret på tröjan som någon varit dum nog att köpa ;)

Ska bli så roligt när ni kommer hit!