måndag 23 februari 2009

Aju tåking tu mi?

Efter en vecka på hotell Plaza Ängsvägen hade både Emil och jag laddat batterierna. Tyvärr tog de slut redan på tåget hem......och av det lär vi oss förstås att undvika tågresor just under sportlovsveckorna. Dum - dummare - mamma!

Hemma hos mormor och morfar har det varit fullt ös från morgon till kväll. Förutom favoriterna mormor och morfar har även moster Ann och kusin Axel bott på hotellet större delen av veckan. Emil är väldigt förtjust i Ann, men kanske inte lika glad i Axel även om han gärna hjälper till att stoppa nappen i munnen på honom. Säkert tycker han att Axel tar för mycket tid av mormor och morfar.

Riktig semester har det varit för mig också eftersom Emil varit väldigt medgörlig och låtit mormor och morfar natta honom varje kväll. Faktiskt har han struntat i mig största delen av tiden och valt mormor och morfar istället. Även om det förstås svider lite har det ju varit skönt att kunna ta det riktigt lugnt ett tag.

Nu tänker jag ta det ännu lugnare i 4 veckor framöver. Emil är hemma med pappa och jag går till jobbet för en gång skull. Tyvärr fick jag inget varmt välkomnande efter första jobbdagen av Emil som precis hade klämt fingrarna i toadörren och mest var ledsen och sur.

fredag 20 februari 2009

Kusin vitamin


Emil är lite nyfiken på kusin Axel, men bara om han håller sig på behörigt avstånd. Kommer han för nära backar Emil och om Axel lägger upp ett av sina vrål kan det hända att läppen börjar darra lite. Att sno lillkusinens leksaker är däremot väldigt kul. Vad som inte är lika kul är när Axel sitter i mormors eller morfars knä....då kan det bli lite avundsjuka. Jisses vad de där två ongarna kommer att slåss när de blir lite större!

onsdag 11 februari 2009

Till salu - bilbarnstol

Mamma, måste vi sälja den här bilbarnstolen? Jag vet att jag är för stor för den i bilen, men jag kan ju använda den att slappa i här hemma!

Snögubbe

Det har snöat rejält här i Skåne och medan jag skottade uppfarten och rotade igenom soptunnan efter Emils borttappade vantar lekte Emil i snön. På bilden är han på väg att ramla för sisådär femtioelfte gången. När jag hade tvingat på honom vantarna 12 ggr gick vi in.

måndag 9 februari 2009

Bakslag

Jag har gjort det igen.

Under de här 15 månaderna som vi haft Emil har vi lärt oss att varje gång man säger något som är positivt kommer det snabbt tillbaka och biter en i baken.

"Det verkar som om han sover länge idag."
(4 sekunder senare vaknar han.)

"Han har varit jätteglad och nöjd hela dagen!"
(Resten av dagen är han plötsligt en kavalkad av gnäll.)

"Han tycker nog det är väldigt gott, han gapar jättestort!"
(Tar inte en enda tugga till och ser ut som om han skulle kräkas vilken sekund som helst.)

Förstår ni vart jag vill komma? Om inte - läs gårdagens inlägg och fundera en stund till.
En liten ledtråd: Zzzzzzzzz......eller snarare brist på Zzzzzzzzz........

söndag 8 februari 2009

Äntligen

"Jag struntar i hur söt jag är i den här mössan, jag vill inte ha den på mig!"

Det mesta funkar väldigt bra med våran onge nu. Han sover som en brunbjörn i vinteride på nätterna, och han sover faktiskt lika bra på dagen också. 2-3 timmar Emil-fritt mitt på dagen innebär att man hinner både laga och äta lunch, kolla igenom posten, sitta vid datorn, sticka en bit på en raggsocka, duscha och börja fundera på om han inte ska vakna snart. När han väl vaknar är han oftast glad som en speleman.

Om vi inte hänger på öppna förskolan brukar vi gå en promenad runt kvarteret, och man blir förvånad över hur långt han faktiskt orkar gå på de där små benen. Han ser så lycklig ut när han själv får bestämma vilken väg vi ska gå, och trots att han är så påpälsad att han knappt kan komma upp om han ramlar verkar han tycka att det är det roligaste som finns att vara ute.

De enda svårigheterna just nu är vantar, blöjbyte och mat. Eller kanske inte maten i sig, men det är svårt att hela tiden hitta på nya roliga saker som Emil kan roa sig med medan man matar honom. Att bara äta är liksom inte så intressant. Helst ska han ha något att bita i, och då menar jag inte mat utan mer en utmaning, som att skruva på locket på barnmatsburken man precis matar honom ur. Jag säger "öppna" och han tar bort locket. Är jag snabb hinner jag ta upp en sked mat innan han stänger igen. Men så länge jag säger "öppna" och "stäng" och han får nöjet att för en gång skull göra som jag säger så gapar han snällt.

Snart ska vi åka tåg Emil och jag. Jag ser väl sådär fram emot själva tågresan, däremot ska det ju bli hur kul som helst att hälsa på i Nykroppa en vecka.

tisdag 3 februari 2009

Imponerande

Emil tumlar strumpor....

Idag har Emil imponerat två gånger. Till att börja med satt han stilla HELA sångstunden på öppna förskolan, klappade i händerna och diggade till musiken utan att försöka smita och spela på gitarren eller sno nothäftet en enda gång!

Vid kvällsmaten fick han en bit ost (han brukar alltid slänga ner sånt på golvet), och han smaskade i sig den och ville ha mer. Dessutom åt han kantarellsoppa och sa "mmmmmm" efter varje sked. Han gapade större än någonsin och för första gången såg det ut som om han hade aptit. Han betedde sig helt utsvultet trots att det egentligen inte alls var hans vanliga mattid. Tänk så kul om han hade börjat äta lite fler sorter och intressera sig för maten istället för att se det som ett nödvändigt ont.