onsdag 23 april 2008

Ingen liten grön isglass

Kvällarna med Emil är minst sagt påfrestande. Han somnar vid 19-tiden relativt enkelt, sen vaknar han 20 minuter senare och är totalt omöjlig att söva om igen. Vi spenderar alltså kvällarna med att endera kämpa med att söva honom eller att lyssna på när den andre försöker söva honom. Det hjälper ju inte att gå ut heller eftersom man vet att han är därhemma och bara skriker och gråter. Har man honom i famnen i hans rum tjuter han, men tar man ett steg utanför rummet tystnar han. Inte vill han ta nappen heller trots att han så uppenbart behöver den. Kvällen förra veckan som han råkade gilla den var det ju en liten kakbit att lägga honom! Det är väl så han tänker "oj, om jag tar nappen somnar jag och det vill jag ju inte!"

Mitt i natten när han vaknar och jag stapplar upp för att amma honom är jag så trött att jag bara vill stoppa fingrarna i öronen och låtsas som om jag inte hör. Men när jag ammat honom klart är jag ofta så pigg att jag har svårt att somna om! När vi lägger oss på kvällen har jag också svårt att somna eftersom jag tänker på hur få timmar det är kvar innan jag måste upp igen.

Men på lördag ska jag till Ullared och shoppa! En hel dag utan min lille skrikhals, hur ska det gå?

Inga kommentarer: