söndag 2 december 2007

Ofattbart


Ibland kan jag sitta och titta på Emil hur länge som helst. Det är så ofattbart att vi fick honom till slut, vi som nästan hade gett upp och trodde vi skulle bli utan barn för alltid. Dessutom undrar jag så hur han kunde bli så söt? (Jag vet, jag är partisk.) Han är söt när han sover, han är söt när han ligger och filosoferar för sig själv, ja han är till och med söt när han skiter! (Han blir knallröd i ansiktet, kurar ihop sig till en boll och låter som en älgtjur.)

Allt eftersom tiden går märker man också mer av hans egenheter, som t ex att han alltid nyser tre gånger precis som jag. Han älskar att bada, blir helt salig när man tvättar hans huvud. Han är absolut inte lättlurad, om han är tyst och nöjd i ens famn och man försöker vila armarna genom att lägga ner honom i soffan med mina armar emellan skriker han direkt.....han vill inte ha nån kontakt med soffan, i knät ska han vara hela tiden. Om han är otröstlig på kvällen och vi till slut bestämmer oss för att blanda till lite tillägg räcker det med att vi går ut i köket så sover han....vet inte hur mycket NAN vi hällt ut för att han redan somnat när maten är klar.

När han vaknar vid 7-tiden på morgonen och jag slår upp ögonen och ser honom ligga där mot mitt bröst där han somnade när han ammade vid 3-tiden ler jag alltid. Varje gång, och jag menar VARJE GÅNG, tänker jag på hur bra allt blev till slut.

Inga kommentarer: