tisdag 30 oktober 2007

Back on track

Så var jag hemma igen efter 5 dygn på sjukhuset. Pga mitt förhöjda blodtryck blev jag efter rutinkontroll i torsdags inlagd på Perinatalavd 44. Lite snopet men ändå inte helt oväntat kanske. Däremot hade jag trott att något mer skulle hända, endera att de skulle få ner trycket eller att jag skulle ha utvecklat havandeskapsförgiftning, men ingenting förändrades under tiden jag låg inne. Trycket höll sig ungefär på samma nivå, och övriga prover visade ingenting.

Nu har jag i alla fall lärt mig rutinerna på 44:an vilket jag kommer ha nytta av efter förlossningen. Skönt att redan då känna till en del av personalen, rutiner och annat smått och gott.

I morrn är det dags för tillväxtultraljud nr 2. Har pojken vuxit ordentligt kanske det kan bli tal om igångsättning, men om blodtrycket har tillväxthämmat honom får jag nog dras med det höga blodtrycket tills han kommer ut av sig själv. 20 dagar kvar till BF, det är faktiskt inte speciellt länge.

HJÄLP! HUR TAR MAN HAND OM EN BEBIS?

måndag 22 oktober 2007

Habituering

Precis som bebisen i magen vänjer sig gradvis vid olika ljud/ojlud verkar det som om graviditetens sista månader är till för att vänja mamman vid att inte sova. Jag läste om habituering och att det innebär det enklaste sättet av inlärning, alltså tillvänjning. Det är inget man aktivt väljer utan helt enkelt utsätts för tills man lärt sig stå ut med det. I artikeln nämndes bara barnets habituaring dock, ingenting om mammans.


Jag sover nämligen uruselt just nu och har gjort några veckor. Jag vaknar femtiolva ggr per natt för att kissa, och när jag väl har någon timme över då jag INTE är kissnödig har jag svårt att sova ändå eftersom jag oftast pratar i sömnen så jag själv vaknar eller så försöker jag vända mig i sängen och det är både bökigt och gör riktigt ont.

Vet inte om det är förkylningen som gör att jag känner mig så sjuk hela tiden, eller om man ofta får den här sjukdomskänslan i slutet? Det framstår som ännu mer komiskt nu, det här som föräkringskassan alltid tjatar om "graviditet är ingen sjukdom". Nej, visserligen är det ingen sjukdom i sig, men man kan verkligen känna sig sjuk! Och här snackar vi inte om en förkylning som man oftast kan släpa sig till jobbet med, nej här dras man med andra diverse krämpor som antagligen skulle innebära att man ställde till en smärre katastrof om man fick för sig att jobba!

Kom ut nu din envisa unge! Jag är så nyfiken på hur han kommer att se ut. Jag hoppas de blir en liten lintott som Sebbe var när han var liten. Men han får ha vilken hårfärg han vill, bara han inte stannar därinne för länge. 27 dagar kvar till BF nu!

torsdag 11 oktober 2007

Rekord

Då har jag slagit nytt rekord i nattkissande....nämligen 8 gånger! Tada!!!!!
Har insett också hur mycket mer toapapper det går åt när man springer på toa hela tiden.

På två veckor har jag gått upp 6-7 kg, så möjligen sätts jag in på vätskedrivande så småningom. Bra om jag kan ta det på morgonen så jag sköter kissandet på dagen istället för hela nätterna. Tydligen så blir bebisen också påverkad av vätskedrivande, så det var därför de tvekade att sätta in det idag.

Jag tycker att han kan komma ut nu istället (om han är klar förstås). Han är i alla fall fixerad konstaterade barnmorskan idag på ett rätt så smärtsamt sätt. Det trycker på neråt nog ändå utan att någon utanför magen ska klämma också!

tisdag 9 oktober 2007

9 oktober 2007

Trött, det är bara förnamnet. Jag kan somna vart som helst, och då menar jag verkligen vart som helst. Har slumrat till på bussen ett par ggr och har till och med somnat i väntrummet på Specialistmödravården. Visserligen får man ofta vänta väldigt länge där, men så himla bekväma stolar har de ju inte!

Kanske beror det på att jag måste gå upp minst 4 ggr per natt för att kissa. Det spelar ingen roll hur mycket eller lite jag dricker under kvällen, jag måste gå upp i alla fall. Jag blir surare och surare för varje gång, speciellt när jag tittar på klockan och inser att den bara är 2 när jag går upp för andra gången. Det vet jag ju betyder att jag måste gå upp MINST 2-3 gånger till. Men det är kanske lika bra att vänja sig. Det lär väl knappast bli mer sömn när den här vilda bebisen har kommit ut. Jag undrar när han egentligen sover därinne i magen.....han ger sig nämligen tillkänna i stort sett hela tiden både dag som natt.

Oj, jag blir trött bara jag tänker på det!