fredag 28 september 2007

Onsdag 16 mars 2007

Jag vet inte hur många gånger jag fantiserat om hur det skulle vara. Hur fantastiskt det skulle kännas att se två blå streck i rutan på testet och då inse att allt det jobbiga är över. Jag har sett framför mig hur glad jag skulle bli och precis hur allt skulle bli sen. Jag hade verkligen inte planerat det på det sätt det faktiskt blev, dagen som blev den bästa.

En vecka tidigare hade vi fått provsvar som visade "ingen ägglossning". Läkaren ville skicka remiss för IVF och till en början kändes det väl ganska okej. Det var efter några timmar och några telefonsamtal senare som jag inte kände mig lika hopfull. För att få genomgå en IVF behövde jag gå ner 30 kg! Jag som fastnat på -10 och stått och stampat där ganska länge, hur skulle jag kunna gå ner 30 till? Eftersom det kändes för stort blev vår plan att jag skulle kämpa mig ner så långt det bara gick och hoppas på att Pergotime skulle funka istället. Med viss förhoppning sa vi till oss själva att det kanske räcker med 8-10 kg om vi har tur.

Veckan därpå började mitt nya överseriösa liv med stenkoll på maten och en del extra motion utöver den dagliga på 1,5 timme. Jag kände mig för en gång skull ganska motiverad och tänkte att det här ska nog gå bra ändå. Några dagar senare insåg jag att jag skulle bli tvungen att ta Primolut för att mensen skulle komma igång och jag därmed skulle kunna ta Pergotime och hinna få ägglossning innan den bättre hälften reste bort för några dagar. Som vanligt innan man tar de tabletterna måste man ju kolla så man verkligen inte är gravid. Eftersom jag har apoteket nära jobbet susade jag dit och köpte ett dubbelpack test (kan vara bra att ha ett kvar hemma för framtida bruk) och en ask Alvedon. In på toa på jobbet för att få det överstökat så jag kunde besöka apoteket igen för att hämta ut tabletterna. Eftersom jag har testat några gånger förut behövde jag inte läsa på förpackningen, jag visste att det skulle bli ett streck i kontrollrutan och ett streck i den andra rutan. En tom ruta hade jag sett många gånger, vilket alltså betyder "inte gravid". Trots att testet ska ta ett par minuter på sig att bli klart såg jag redan medan jag satte på hylsan att det blev ett streck i varje ruta. Jag sa högt "men va fan?", slet till mig bruksanvisningen ur papperskorgen och dubbelkollade. Gravid? Va? Jag stoppade testet i fickan och gick ut och satte mig vid min dator igen.

Efter en stund vid datorn började jag fatta vad som hade hänt och jag tillbaka till toaletten där jag satte mig och stortjöt. Jag grät och grät och grät och visste inte hur jag skulle bära mig åt för att kunna sluta och gå ut och möta mina kollegor igen. Till slut sansade jag mig och baddade ögonen så gott jag kunde. På väg ut från toaletten fejkade jag en hostattack som möjligen skulle kunna förklara mitt rödmosiga ansikte. Några kollegor som såg mig bekymrade sig lite över min hosta, och sen var jag ensam på rummet igen. Jag rotade fram mobilen ur väskan och tog ett foto av testet som jag fortfarande hade kvar i fickan, MMS:ade fotot till maken och försökte jobba en stund medan jag väntade på svar. Eftersom svaret dröjde skickade jag ett mail. När jag inte fick något svar på mailet heller gav jag upp, stämplade ut och gick ut i solen. Jag ringde maken på mobilen och undrade om han hade fått mitt MMS????? Det hade han inte eftersom han inte kan ta emot MMS på sin mobil, det hade jag glömt! För att göra det lite roligare och för att inte alla människor runtomkring mig skulle förstå försökte jag istället beskriva vad bilden föreställde. "Tänk dig en vit pinne med två fönster i, i fönstren ska det vara två streck....och det är det!" Stackars maken fattade ingenting. "Det är ett test" fortsatte jag menande. Det missförstod han och trodde istället att det var han som testades nu med nån konstig rebus. Jag blev frustrerad och väste "det är ett test som man pissar på!" Va? "Ett gravtest!!! Och det blev positivt, fattar du?" Va? Blev det? Har du tagit ett sånt nu? Va coooolt.....

Jag klev in på nästa apotek och köpte ett nytt test av ett annat märke. Sen cyklade jag hela långa vägen hem (en mil), låste upp dörren, släppte väskan i hallen, larmade av, slet upp testet och in på toaletten. Det här märket var av modellen "plus=gravid" medan det andra hade varit "ett streck=gravid". Pluset blev synligt direkt och det var ingen tvekan, två positiva test! Jag ringde maken igen för att meddela den glada nyheten sen la jag mig på soffan och grät ännu en skvätt. Senare ringde jag min mamma som efter några minuter frågade varför jag var hemma så tidigt från jobbet. "Jag kunde inte vara kvar" hann jag säga, sen började jag gråta igen. Mamma blev förstås rädd och undrade vad som hänt. Till slut lyckades jag hulka fram "jag tror jag är med barn!". Efter den chockerande nyheten frågade mamma "men du gråter väl för att du är glad?", vilket jag självklart gjorde.

Så nu bor det en liten plutt i min mage, vi är i vecka 6+0 och livet är bara helt underbart!

Inga kommentarer: